i samband me att i vart kaalt i höstas fick vi byri bekant oss liti me en nya följeslagar i familjen. nämligen 3-årstrotsn.
he vart kaldari, man böva byri ha nating meir än bara byxona på se å he va tå som trotsn byrja ha en åsikt. förr på vintra har lilleman gladeligen använd strumpbyxona, men nu var he otänkbart. he klia, he va spetot, he korva se å ti rasa.
men som den tålmodiga mor ja åtminstoni i tanken ir, så andast ja lugnt tär mitt i kläprotestn, å tänkt på all tyjje ja har. å att ja har na kalismönster. å vi fösta bästa tillfäll starja ja upp kalis-fabriken.
å ganska snabbt hadd ja laga 3 par kalise, som int kliar, int spetar, int korvar se å int rasar na.
så. karakalise åt en 3-åria kar.
å i sama fartn laga ja ett par kortkalise å.
å i na skede fråga ju gullefjun va ja lagar, å om ja ska söm na åt henn tå. så ho fick väli ett tyg, å väld ett fini äpeltyg.
så fick ho en huvtröjo.
å ja visst ju att o egentligen int böva na tröjo tå just, utan ba vila ha na för rättvisans skull, så ja söma i växanstorleik.
å som ni ju såg i na inlägg jä förr så fyllt ju gullefjun 5 år i höstas, å tå fik o en sömmaskin i present.
å fast i var liti trangt i fabriken i milla, så ir i entå skryft me sällskapi, fö visst böver filure å få kråta liti. dömhe vår filure saknar ju knappast kråtas-gene om man seir som så.
//heimlaga prackriji